Min syster Sandra kom och
hälsade på under 2.5 veckor vilket inte på långa vägar var länge nog! Vi
fokuserade enbart på södra ön det blev lite av ett race för att hinna med
höjdpunkterna!
Roadtrippen började med
en rivstart från flygplatsen till Mt Cook med stopp i Geraldine för att
införskaffa solglasögon som sen använder varje dag under resten av resan! Vid
Mt Cook promenerade vi till Hooker Glacier lake och fikade i bilen med svenskt
grönt te, ballerina kladdkake kakor och svenska godis innan vi åkte till
hostellet.
Därefter bar det av till
Queenstown för glass, strosa i butiker och hämta upp routeburn biljetter från
DOC. Och sedan vidare till Glenorchy och en vandring upp för Glacier Burn Track
och middag på Kinloch Lodge innan vi började tre-dagars vandringen Routeburn.
 |
| Glacier Burn |
Vi sov i Routeburn Falls Hut vilket har fantastiskt fin utsikt och sen i
MacKenzie Hut som ligger vackert vid en sjö. Och samme man som var stugansvarig
förra gången jag var här (6 år sedan) var fortfarande kvar med en lika underhållande
evening-talk! Nästan värt att göra vandringen enbart för denna timmes stand-up
om vandringen, folk som gör vandringen, flora och fauna, brandsäkerhet och inte
minst hans brevlåda!
 |
| Utsikt över Route Burn Valley sett från leden upp till Routeburn Falls Hut |
 |
| Tror detta kallas Route Burn Left Branch, floden heter så i alla fall, sett från Routeburn track precis innan Lake Harris |
 |
| Somliga fann sten som matchade naglarna ;-) |
 |
| Och här ska man kunna se ut över Hollyford Valley och bergen på andra sidan... |
 |
| När vi kom ut ur molnet och såg utsikter och MacKenzie Hut! |
 |
| Lake MacKennzie |
 |
| Lake MacKenzie |
 |
| Lake Howden |
Väl på andra sidan och
klara med Routeburn så tog vi in på den lite mer fancy campingen nere i Milford
Sound, och där hade jag ett litet missöde… Jag hade plåster under trampdynorna
(precis under stortårna) i lite förebyggande syfte då mina sulor börjat bli
lite slitna. Och när jag skulle dra av plåstren satt de hårt åt (det hade varit
varmt och svettigt hela vandringen så det kanske gjorde klistret lite extra
klistrigt, precis som man bränner lite på klistermärken man vill fästa på
snowboarden för att de ska sitta bättre..) I vart fall så när jag väl fick av
plåstren med snabba ryck (vansinnigt dålig idé) så blev det lite av ett blodbad
och utan att gå in på detaljer så kan jag i alla fall säga att jag tror nu att
jag vet hur det ser ut under huden. Efter att ha rädat receptionen på plåster
fortsatte vi roadtrippen, i lite lugnare tempo, vilket Sandra uppskattade för
jag har tydligen varit lite intensiv! Allt jag gör för att göra min systers
semester bra... ;-)
Vi hann med en cruise i
Milford Sound innan det var dags att tvinga upp bilen för alla backar. Men som
tur var så var det inte mycket trafik från Milford Sound under förmiddagen, och
det är alltid trevligt när ens bil går i max 20km/h i branta uppförsbackar… sen
är det ju extra kul att trycka gasen i botten när man lyckats riva hud under just
den foten.
 |
| Milford Sound |
 |
| Kea som vässar näbben på min bil... |
Nästa äventyr var två
dagars paddling i Doubtful Sound, och så här i efterhand kan jag säga att det
nog är den bästa aktiviteten jag gjort under alla mina besök i Nya Zealand! Har
för mig att Doubtful Sound får runt en 6-7 meter regn om året, så där får man
räkna med nederbörd, men under de två gånger jag varit där tidigare så har det
varit bluebird days, och även denna gång hade vi sol och lugnt, fint väder! Jag
kanske är en lucky charm för fint väder i Doubtful Sound ;-)
Denna kajaktur var med Go
Orange och det var deras two day overnighter vi gjorde. Vi var en liten grupp med oss två, två killar från UK och guiden
Ollie som för övrigt gör den bästa varma chokladen i Doubtful Sound med omnejd!
Go Orange hade ett läger i en av sido-fjordarna där vi tältade. Där fanns också
ett myggsäkert utrymme där vi hängde på kvällen, sandfliesen var det
djävligaste vi sett hitills och Sandra fick helt prickiga fötter innan hon hann
ta på sig strumpor. Men då fort vi började paddla och kan ut från land så
försvann de och vi hade fantastik paddling och gick i land för lunch och
snackbreak när det gick. Vi såg skarvar, black billed gulls, possums och stouts,
och hörde kanske en kiwi.
 |
| Packning inför kajakning kombinerat fika, i Manapouri |
 |
| Morgon i Doubtful Sound |
 |
| Doubtful Sound |
 |
| Doubtful Sound, bästa utsikten för en toa-break någonsin! |
Efter detta bestämde vi
att vi ville kajaka mera och bokade in oss på en tredagarna kajaktur i Able
Tasman. Vi tog västkust vägen upp förbi Wanaka och Haast, sedan spanade vi på
både Fox och Franz Josef Glasiärerna innan vi chansade och hoppade på en tur
som skulle visa punkten där den Indo-Australian Plate och Pacific Plate möts.
Geologiskt intressant, såg mest ut som bygg materialet för Minas Morgul. Vid
det här laget började min fot bli bättre och jag kunde gå lite längre, alltid
nåt!
Därefter Pancake Rocks
och slutligen uppe i Able Tasman!
 |
| På vägen mellan Mossburn och Queenstown |
 |
| Franz Josef 2007 |
 |
| Franz Josef 2017 |
 |
| Sandra med en fot på Indo-Australian Plate och den andra på Pacific Plate! |
 |
| Pancake Rocks |
Kajakande i Able Tasman är mer
industrialiserat och kommersiellt än i Doubtful Sound, det var en ok kajaktur,
men de höll sig inte till det utlovade schemat utan det var mycket
tranportpaddling och inget afternoon tea så ingen fem stjärnor av fem möjligan, men det var fint
att paddla bland stränder och se säl, pingviner, måsar, garnets, skrakar,
sjöstjärnor, krabbor och sånna där super sticksiga varelser som ser ut som en
boll av vassa nålar, har glömt vad de heter….
Stränderna hade en form av grov
sand som inte var helt underbar att gå på barfota om ens hud under foten håller
på och läker, så jag har använt mina crocs mer än jag vill erkänna, hoppas de
inte är med på bilderna (tog med för att de är bra när man vadar över rivers)
 |
| Able Tasman |
 |
| Able Tasman, lunch plats |
 |
| Läger vid Mosquito Bay |
 |
| Frukost te på stranden! |
 |
| Läger på Apple Tree Beach |
Sen började det bra ihop
sig till slutet och på vägen tillbaka till Christchurch stannade vi till i
Arthurs Pass, såg en Kea leka med tekoppar, strosade lite i en stor dal med
lupiner och stenskravel, och utgjorde middag till x antal sandflies.
 |
| Arthurs Pass |
Sandra åkte hem och nu
ska jag försöka styra upp resten av min tid i Nya Zealand, Japan och livet i
allmänhet, med första stopp hos mekaniker då några jointar vid framhjulen inte
uppskattat mängden dåliga grusvägar jag kört på… ;-)
