Kommande två veckor var det mycket tid i skolan, men det var slutet på en kurs så då får man ju lägga lite extra tid…

Bild från kvällen/natten innan deadline… Topsy, Reidun, Sean, Sylvia och Mandy. Vid 12 tiden kom nattvakten förbi (man får inte dygna) och han pekade på var och en av oss och sa "You have no life! You have no life! You have no life! Haha! So when's the deadline? You can stay all night! Take care and good luck!"

 Efter deadline var tanken att fira med mer offpiståkning på den lilla club fielden Temple Basin i Arthur’s Pass, enligt snörapporten skulle de få snö! Visade det sig dock att snögränsen krupit upp lite och det rörde sig mer om regn… Vi åkte direkt efter presentationerna i LASC617 (klockan 16) och det tar ca 2 timmar till dit, och vid 18 stänger godsliften. Jo, det är så att man måste gå upp till detta ställe, men de har en lift för ens baggage, och vandringen upp är ca 45 minuter (enligt hemsidan). Så den där godsliften vill man inte missa! Vi hann precis lämna av våra saker innan de stängde! Sen började vandringen upp. Och det var snöblandat regn. Och det började bli mörkt. Och jag insåg att pannlampan låg i andra jackan som låg i godsliften. (Bör kanske tillägga att i Lincoln var det 18 grader varmt, soligt och fint, så var inte helt inställda på detta väder). Och det var som att gå upp för en mindre flodbädd ömsom vattenfall! Så mycket vatten överallt! Och mitt i allt detta gick ”stigen”! 

Som tur var hann vi ikapp två trevliga tyskar som hade en lampa så vi följde efter dem. Tog säkert en timme upp och vi var sjöblöta när vi väll var uppe vid basstationen/huset där vi skulle bo kommande två nätter. Men de hade ett rejält torkrum i alla fall och huset var hyggligt varmt.

Åkningen var kanske inte underbar då mycket smält bort och det var ganska hård snö. Och även detta var en anläggning med nutcrackers (eller ropetows aom de också kallas). 

Stig över till andra liften

Nere i dalen går bilvägen, och i husen bodde vi

Andra dagen var det så blåsigt och regnigt att vi inte åkte alls, utan gick ner/hem efter lunch… och det var en lika blöt upplevelse det. Och bilen startade nästan inte, men den kom bättre tankar efter några försök!

Jag har bara lektioner 1 gång i veckan nu, och jag ska ta tag i att städa bilen och se vad som behövs, vad som fungerar och var som måste fixas… 

Midterm trip till Wanaka

Midterms är någon form av mitt i terminen lov/egen studie period, och halva midterms hade jag LASC604 kursen och under andra veckan tog jag några dagar ledigt och då bar det av mot skidbackarna! På vägen till Wanaka blev det ett stopp vid Mt Cook och en liten vandring till Hooker Glacier. Förra gången jag var i Nya Zealand var denna led avstängd på grund av att de höll på med underhållsarbete av hängbron, så det var kul att pricka en den vandringen en vacker dag denna gång!

Sedan gasen i botten ner till Wanaka och Tremble Cone, vet var en fin solig dag den dagen med, och det var ytterligare en av Nya Zealands spännande (grusiga, knöliga, utan räcken, bitvis enkelriktade, lite provisoriska) vägar som ledde upp dit. Det var en isig och slaskig dag med mycket sol, detta är säkert ett underbart område när det är bra snö! Massa, ganska brant, terräng och fantastiska utsikter!

Dagen efter blev det Cardrona (som ligger mellan Wanaka och Queenstown) och det var nästan precis som förra gången jag var där. Helvitt och endast botten av en backe som hade sikt, så jag har fortfarande inte sett hur denna anläggning ser ut… Det var ibland så vitt att det inte gick att avgöra om man åkte eller stod still och åt vilket håll man åkte…

Har inga bilder därifrån för allt var bara vitt, vill ni få en uppfattning - kolla på närmsta oanvända skrivarpapper...

Sen lite slappar dag (solsken igen!) i Wanaka, nästan som sommar med sol och värme och lite strosande i secondhand butiker. Sen den eftermiddagen bar det av till Fairlie för åkning på Fox Peak under lördagen. De hade fått 15 cm nysnö så lite puder vore bra tänkte vi, efter is/slask/whiteout. Och Fox Peak visade sig vara lite av en annan typ av skidanläggning! Vägen dit bar genom kohagar, över färistar, över en liten betong bro vid en flodbädd, och sen upp för en av dessa off-road vägar igen… och när vi kom upp var parkeringen nästan full, säkert en 15 bilar där…! Och inga pister, bara offpist (de hade pistat en bredd utmed ena sidan så alla som inte kunde området skulle tappa bort sig i whiteouten. 

Och detta var ett ställe med nutcrackers. Och det är en form av lift, tänk kanske 5cm diameter rep som via hjul går upp för berget och drivs av gamla traktor motorer. Och för att ta sig upp får man ett vadderad bälte (går att använda klättringssele om man vill) där en ca 5dm lång öppningsbar metall grej som är likt en nötknäckare sitt fast. Så man måste grabba tag i repet och sen, i farten, försöka få runt nötknäckar saken runt repet så den kniper åt och sen hålla i den hela vägen upp för backen. På snowboard är detta lite av en utmaning, är den på fel sida får man antingen åka upp fakie eller åka med ryggen mot repet… Det var en sån träning att ta sig upp! Vi var där hela dagen och dagen efter kunde jag knappt höja armarna, fick inte upp håret i toffs och kanske 1.5 vecka senare var armarna värk-fria! Hmm, så kanske borde jag börja träna lite… ;-)

Sen bar det av hem igen till plugg och deadlines…