Friday, 12 January 2018

Sista månaden i Nya Zealand!

Sista månaden i Nya Zealand och tiden har verkligen gått snabbt!

Jag åkte tillbaka till Glenorchy och gjorde en vandring jag hört mycket positivt om; Dart-Rees Track. Dock gick inte denna led i en cirkel tillbaka till därifrån den startade, så jag löste det genom att parkera i ena änden gå halvvägs och sen vända tillbaka, köra till andra änden, gå halvvägs och vända tillbaka igen. Självklart finns det shuttle services som kör runt både bil och folk men det kändes lite dyrt så det blev mycket vandra istället.

Först gick jag upp i Dart valley som börjar vid Chinamans Bluff Carpark och därifrån vidare till Daleys Hut och sen Dart Hut. Leden mellan parkeringen och Daleys Hut har varit stängd i ett antal år men öppnade upp för några år sedan, anledningen till att den var stängd var att en stor lavin/skred från andra sidan dalen kom med sådan kraft och volym att den dämde upp floden och orsakade skred och slides på andra sidan där leden gick. Och det tog lite tid innan de ordnat en ny, säker, led. Den nya leden involverar en del kravlande och mycket upp och ner samt en del branta stup på sidorna! Men det var fin utsikt i alla fall och då floden varit uppdämd var det en sjö där, lite spökligt med ljusblå sjö och döda träd utmed kanterna (dränkts av allt vatten som inte brukade stå så högt).
Dagen efter var det Daleys Hut till Dart Hut och det var genom bokskog och utmed en vacker dal med gräs ängar, har fanns en ”Rock bivvy” också, och det var jag ju tvungen att se vad det var! Sov inte över här dock…








Vid Dart Hut kunde man göra en dags vandring till Dart Glacier och Cascade Saddle, jag kom inte så långt som till Saddeln men glaciären var maffig.






Sen körde jag runt till Muddy Creek carpark och gick till Shelter Rock Hut (en hut, inte en bivvy ;-) ) Också en fantastiskt fin dal där man kunde se glaciärer hänga högt uppe i bergen.
Från Rock Shelter Hut gjorde jag en dagsvandring till Rees Saddle och det gav vackra utsikter in i tre dalar! Och en kea!


Därefter körde jag till Greenstone Track och trampade upp till Greenstone Hut och Steele Creek Hut, och den sistnämnda var verkligen en ”old mustering hut”, med bjälkar av trädstammar, hönsnät och konjugerad plåt till väggar och tak och stampad jord till golv! En spännande natt där, inga möss som tur var!


Här nånstanns insåg jag att jag hade väldigt få dagar kvar och att dagar med potentiellt fint väder var det ännu mindre, så här började sista-dagarna-racet!

Stopp 1: Conical Hill på Routeburn Track, ca 18 km retur och 1500 höjdmeter, en lång dag men fina utsikter!



Stopp 2: Gertrude Saddle i Milford Sound, ca 4 km mest uppför och man kommer till denna fantastiska utsikt över Gulliver valley och Milford Sound.



(Stopp 2.5: Lake Marian, i regn och moln, inte den bästa idén att gå upp i detta väder (ser ju inga utsikter) men fint i skogen upp.)


Stopp 3: Mt Ollivier vid Mt Cook, ligger vid Mueller Hut (som var fullbokad) en dagsvandring mer eller mindre rakt upp för ett berg.






Och sen hade jag lite frystorkad mat och några dagar kvar så jag drog till Hopkins valley bortom Ohau och gick till Elcho Hut och Monument Hut för en sista multidags vandring innan jag for upp till Methven för bil besiktning, bil försäljning och ångest över alla mina prylar och kläder samt lämna landet.




Och det var Nya Zealand! Det har varit fantastiskt kul att få vara här både som student och vandrare! Dessa lättillgängliga maffiga landskap, enastående natur och super trevliga människor kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat och jag hoppas jag får tillfälle i framtiden att komma tillbaka!

Nu är det Japan nästa, en termin vid Chiba University, jag skapar en ny blogg för det och återkommer när jag ordnat med det.


Sunday, 10 December 2017

Roadtrip med Sandra

Min syster Sandra kom och hälsade på under 2.5 veckor vilket inte på långa vägar var länge nog! Vi fokuserade enbart på södra ön det blev lite av ett race för att hinna med höjdpunkterna!
Roadtrippen började med en rivstart från flygplatsen till Mt Cook med stopp i Geraldine för att införskaffa solglasögon som sen använder varje dag under resten av resan! Vid Mt Cook promenerade vi till Hooker Glacier lake och fikade i bilen med svenskt grönt te, ballerina kladdkake kakor och svenska godis innan vi åkte till hostellet.

Därefter bar det av till Queenstown för glass, strosa i butiker och hämta upp routeburn biljetter från DOC. Och sedan vidare till Glenorchy och en vandring upp för Glacier Burn Track och middag på Kinloch Lodge innan vi började tre-dagars vandringen Routeburn. 

Glacier Burn

Vi sov i Routeburn Falls Hut vilket har fantastiskt fin utsikt och sen i MacKenzie Hut som ligger vackert vid en sjö. Och samme man som var stugansvarig förra gången jag var här (6 år sedan) var fortfarande kvar med en lika underhållande evening-talk! Nästan värt att göra vandringen enbart för denna timmes stand-up om vandringen, folk som gör vandringen, flora och fauna, brandsäkerhet och inte minst hans brevlåda!

Utsikt över Route Burn Valley sett från leden upp till Routeburn Falls Hut

Tror detta kallas Route Burn Left Branch, floden heter så i alla fall, sett från Routeburn track precis innan Lake Harris

Somliga fann sten som matchade naglarna ;-)

Och här ska man kunna se ut över Hollyford Valley och bergen på andra sidan...
När vi kom ut ur molnet och såg utsikter och MacKenzie Hut!

Lake MacKennzie

Lake MacKenzie

Lake Howden

Väl på andra sidan och klara med Routeburn så tog vi in på den lite mer fancy campingen nere i Milford Sound, och där hade jag ett litet missöde… Jag hade plåster under trampdynorna (precis under stortårna) i lite förebyggande syfte då mina sulor börjat bli lite slitna. Och när jag skulle dra av plåstren satt de hårt åt (det hade varit varmt och svettigt hela vandringen så det kanske gjorde klistret lite extra klistrigt, precis som man bränner lite på klistermärken man vill fästa på snowboarden för att de ska sitta bättre..) I vart fall så när jag väl fick av plåstren med snabba ryck (vansinnigt dålig idé) så blev det lite av ett blodbad och utan att gå in på detaljer så kan jag i alla fall säga att jag tror nu att jag vet hur det ser ut under huden. Efter att ha rädat receptionen på plåster fortsatte vi roadtrippen, i lite lugnare tempo, vilket Sandra uppskattade för jag har tydligen varit lite intensiv! Allt jag gör för att göra min systers semester bra... ;-)

Vi hann med en cruise i Milford Sound innan det var dags att tvinga upp bilen för alla backar. Men som tur var så var det inte mycket trafik från Milford Sound under förmiddagen, och det är alltid trevligt när ens bil går i max 20km/h i branta uppförsbackar… sen är det ju extra kul att trycka gasen i botten när man lyckats riva hud under just den foten.

Milford Sound

Kea som vässar näbben på min bil...

Nästa äventyr var två dagars paddling i Doubtful Sound, och så här i efterhand kan jag säga att det nog är den bästa aktiviteten jag gjort under alla mina besök i Nya Zealand! Har för mig att Doubtful Sound får runt en 6-7 meter regn om året, så där får man räkna med nederbörd, men under de två gånger jag varit där tidigare så har det varit bluebird days, och även denna gång hade vi sol och lugnt, fint väder! Jag kanske är en lucky charm för fint väder i Doubtful Sound ;-)
Denna kajaktur var med Go Orange och det var deras two day overnighter vi gjorde. Vi var en liten  grupp med oss två, två killar från UK och guiden Ollie som för övrigt gör den bästa varma chokladen i Doubtful Sound med omnejd! Go Orange hade ett läger i en av sido-fjordarna där vi tältade. Där fanns också ett myggsäkert utrymme där vi hängde på kvällen, sandfliesen var det djävligaste vi sett hitills och Sandra fick helt prickiga fötter innan hon hann ta på sig strumpor. Men då fort vi började paddla och kan ut från land så försvann de och vi hade fantastik paddling och gick i land för lunch och snackbreak när det gick. Vi såg skarvar, black billed gulls, possums och stouts, och hörde kanske en kiwi.

Packning inför kajakning kombinerat fika, i Manapouri

Morgon i Doubtful Sound

Doubtful Sound

Doubtful Sound, bästa utsikten för en toa-break någonsin!

Efter detta bestämde vi att vi ville kajaka mera och bokade in oss på en tredagarna kajaktur i Able Tasman. Vi tog västkust vägen upp förbi Wanaka och Haast, sedan spanade vi på både Fox och Franz Josef Glasiärerna innan vi chansade och hoppade på en tur som skulle visa punkten där den Indo-Australian Plate och Pacific Plate möts. Geologiskt intressant, såg mest ut som bygg materialet för Minas Morgul. Vid det här laget började min fot bli bättre och jag kunde gå lite längre, alltid nåt!
Därefter Pancake Rocks och slutligen uppe i Able Tasman!

På vägen mellan Mossburn och Queenstown

Franz Josef 2007

Franz Josef 2017
Sandra med en fot på Indo-Australian Plate och den andra på Pacific Plate!

Pancake Rocks

Kajakande i Able Tasman är mer industrialiserat och kommersiellt än i Doubtful Sound, det var en ok kajaktur, men de höll sig inte till det utlovade schemat utan det var mycket tranportpaddling och inget afternoon tea så ingen fem stjärnor av fem möjligan, men det var fint att paddla bland stränder och se säl, pingviner, måsar, garnets, skrakar, sjöstjärnor, krabbor och sånna där super sticksiga varelser som ser ut som en boll av vassa nålar, har glömt vad de heter…. 

Stränderna hade en form av grov sand som inte var helt underbar att gå på barfota om ens hud under foten håller på och läker, så jag har använt mina crocs mer än jag vill erkänna, hoppas de inte är med på bilderna (tog med för att de är bra när man vadar över rivers)

Able Tasman

Able Tasman, lunch plats

Läger vid Mosquito Bay
Frukost te på stranden!

Läger på Apple Tree Beach


Sen började det bra ihop sig till slutet och på vägen tillbaka till Christchurch stannade vi till i Arthurs Pass, såg en Kea leka med tekoppar, strosade lite i en stor dal med lupiner och stenskravel, och utgjorde middag till x antal sandflies.

Arthurs Pass



Sandra åkte hem och nu ska jag försöka styra upp resten av min tid i Nya Zealand, Japan och livet i allmänhet, med första stopp hos mekaniker då några jointar vid framhjulen inte uppskattat mängden dåliga grusvägar jag kört på… ;-)

Vandringar runt Glenorchy

När jag kom ner till Glenorchy var det regnigt och grått, en morgon hade vi till och med snö bara ca 100 meter från sjönivån!
Några enstaka dagars fint väder ledde dock till några dagsvandringar:

Utsikt över Rees Valley sett från Invincible Mine

Lake Sylvan sett från nord-öst

Rockburn Shelter, möjligtvis är det Mt Earnslaw man ser

Som ovan


På väg upp till Scotts Creek



På väg upp till Scotts Creek

Scotts Creek

Men så fort det lite mer långvariga fina vädret kom gick jag Greenstone-Caples leden vilken jag började på Glenorchy sidan från slutet av en grusvägen som går förbi Kinloch Lodge. Vandringen går in i Caples dalen, över McKellar Saddle och sen brant ner till Lake McKellar och vidare ner i Greenstone dalen tillbaka till parkeringen.

Kan vara Greenstone leden, och jag står på Caples leden

Lite mossa

Caples Valley, tidig morgon (well 8 i alla fall)

McKellar Saddle

McKellar Saddle, mellan mig och de vita bergen ligger Lake McKellar i en djup dal 

Nära Lake McKellar

McKellar Hut

Greenstone Valley

Greenstone Valley
Greenstone Valley

Greenstone Valley
Greenstone Valley sett från vägen till Taipo Hut

Jag gjorde dessutom en sidetrip till Taipo Hut som ligger på en led som går vidare till Lake Mavora (som för övrigt var där Frodo och Sam lämnade de brödraskapet). Landskapet ändrades dramatiskt och det var maffigt att sitta där och se solen gå ner och ha en stuga helt för sig själv. Detta var del av Te Akaroa trail som är en uber vandringsled som går från den nordligaste spetsen på norra ön till Bluff i södra ön. Träffade ett par amerikaner som gjorde vandringen (bara södra ön) och de hade varit ute i två månader och hade nu två veckor kvar, låter som en spännande utmaning tills
jag hörde om några av vaden de gjort, nästa gång kanske ;-)

Vägen till Taipo Hut, en kostig

Vägen till Taipo Hut

Närmare Taipo Hut
Kväll vid Taipo Hut

När jag var klar med detta hade jag nästan ingen mat kvar och absolut inga batterier i varken kamera, mobil eller laptop kvar så det var dags att återvända till civilisationen och vidare upp till Christchurch för att hämta upp min syster!